Min vana trogen hissade jag flaggan. Stod en stund och beskådade vår nationalsymbol när den i den kalla vinterblåsten fladdrade belyst av de första solstrålarna.
Vad tänker man då på en sådan stund. Färgerna har ju i lyriken och sångtexterna ofta använts. Det vita sägs beskriva de vita snödrivorna och molnen i skyn medan det blåa åskådliggör våra vattendrag: bäckar, älvar, sjöar och hav samt den blå himlen. Dessa för ju osökt tankarna till naturen och miljön, vilka i sin tur i dagens diskussioner har fått ett allt större intresse. Miljöförstöringen och klimatförändringen är på allas läppar och vi står inför det faktum att dessa utmaningar verkligen kräver åtgärder, på allvar redan på gräsrotsnivå!
Fortsätter man att spinna vidare och börjar studera listan på flaggningsdagar i almanackan, vilket jag gjorde, kan man notera följande.
Många av dessa är tillägnade märkespersoner inom kulturen, både inom konst, litteratur och musik. Då tänker man ju på bildningen, vars grogrund självfallet sätts i det som vi kallar skolsysystemet. Dessa celebriteter som det flaggas för, hade ju inte det utbildningssystem vi har i dag, som ger alla jämbördiga möjligheter att utvecklas. Var och en bör uppskatta högt denna möjlighet!
Minoriteter har sina egna högtidsdagar, vilka firas med flaggning, så också veteranerna. Om man glömmer bort respekten för olikheter i vår mänskliga tillvaro, är vi dömda till ett nödtorftigt liv. Mänskliga rättigheter och barnkonventionens budskap får vi inte glömma i vår vardag liksom också överlag respekt för äldre och föräldrar. Vardera föräldern hedras på sin egen dag med flaggan i topp.
Arbetets dag, Valborg, är en glädjefest för de flesta. Vad har då arbetet gett oss? Välfärd, jo, men utan idogt arbete av både hög och låg har de materiella rikedomarna inte uppnåtts. Här skulle man gärna se en mer jämn fördelning, så att vi inte skulle behöva bevittna brödköer. Fattigdom och ojämlikhet borde nog kunna tacklas också på de lägre politiska nivåerna.
Internationella sammanslutningar och mer eller mindre patriotiska flaggningsdagar har givetvis sin självklara plats. De påminner oss om att vi som finländare med fog trots allt kan vara stolta över bedrifter under historiens gång.
Dessa fyra ovannämnda teman: natur, skolning, jämställdhet och välståndets fördelning, som en vanlig flaggningsdag väckte hos mig, är samma stöttepelare, som finns högt prioriterade i De Grönas partiprogram. De fakto har de funnits där sedan rörelsens start.
Senast då, när du på valdagen kommer till röstningsplatsen och ser vår blåvita flagga vaja kan du tillägna en tanke till det som sagts.